Stevia Sweden om stevians historia

Guarani-indianerna i Sydamerika har använt Stevia som sötningsmedel i århundraden

Stevia Rebaudiana Bertoni är en unik och revolutionerande planta som är ursprunglig i områdena nära regnskogen i nordöstra Paraguay, där den växer i grupper om två eller tre buskar. Dess naturliga hemvist är på kanten av sumpmarker och grässlätter i relativt ofruktbara, sura sandjordar med grunda vattenlager. Professorer i botanik i Paraguay tror att den har varit använd hela tiden av ursprungsinnevånarna i denna del i mer än 1.500 år. Från början använde de bladen för att fräscha upp munnen och för att söta och mildra smaken av yerba maté och andra örter. (Yerba = blad). Ingen vet när dess unika medicinska kvaliteter först upptäcktes, men också detta måste ha varit långt tillbaka. Det har rapporterats att i den för-Colombianska eran använde det paraguayanska folket stevia för att söta alkoholdrycker och förbättra smaken på tobak. De gjorde också små kapslar som stammens örtspecialist eller medicinman kunde ge till den som upplevde fysisk eller emotionell trötthet eller det som vi nu vet är diabetes. De tidigare innevånarna i Paraguay lärde sig också snabbt om dess tonifierande påverkan på magen. Några få löv i varmt vatten ger lättnad till en uppkörd mage inom några minuter. De kunde snabbt lära sig att genom att koka löven i vatten skapade en helande dryck som under vissa tillstånd av apati, letargi och yrsel kunder återskapa energi och mental vakenhet. Och i denna flytande form kunder den också hela nästan alla slags skärsår och sår på kroppen eller läpparna, eller inne i munnen, och ha en hållbarhet i många år. Den sirapsliknande vätskan kunde också användas till många slags hudproblem och för att mjuka upp huden och reducera rynkor.

Guaranifolkets namn för stevia är ká a hé e = sött blad eller ört. Andra ursprungsspråk kallar stevia för azuca-cá a eller cá a é h e.

Historien säger att de tidiga spanska bosättare som kom till Paraguay använde stevia. Azúcar betyder socker på spanska!

Kring 1800-talet användes stevia dagligen inte bara i Paraguaya utan också i Brasilien och Argentina.

Stevia som handelsvara

Stevias "upptäckt" tillskrivs emellertid en italienare: Dr. Moisés Santiago Bertoni, som var botanist och som inte kände till regionen, vilket gjorde att han trodde sig ha träffat på en "litet känd planta". Han var ledare för "The College of Agriculture" i Asunción, Paraguay, och lärde sig om stevia, "denna mycket egendomliga planta" av de indianguider som ledde honom i upptäckandet av Paraguay´s östra skogar år 1887. Där växte inte så mycket stevia så den var svårt att finna. Det var 12 år innan han fick ett påtagligt bevis - ett paket innehållande delar av stevia och brutna blad - från en vän, som i sin tur fått det från matéodlingarna i nordöstra Paraguay. Han kallade därmed sin upptäckt för en "ny art" i sin botaniska journal, som publicerades i Asunción. Han kallade då plantan för "Eupatorium Rebaudianum", för att ära den paraguayanska kemisten Dr. Ovidio Rebaudi, som år 1900 gjorde den första "kompletta" kemiska undersökningen av steviabladen. Han blev senare den första att extrahera plantans söta beståndsdel och han fann att lakritssmaken i stevia inte är densamma som i roten av lakrits.

Plantan växte först bara vilt före år 1900, och förtärdes endast begränsat av dem som hade tillgång där, men nu övergick de till att odla den. Första skörden, ett ton torkade blad, kom 1908. Användningen av stevia ökade dramatiskt både i och utanför Latinamerika.

När kännedomen om stevian och dess fördelar började spridas uppstod intresse för stevia i affärsvärlden. 1918 presenterade en botaniker plantan för U.S. Department of Agriculture. Tre år senare presenterades stevia för USDA av amerikanska handelskommissionären George S. Brady, som "en ny sockerplanta med stora affärsmöjligheter". Han hade noterat att den inte var giftig och att den hade möjlighet att användas i sin naturliga form där den endast behövde torkas och malas/pulvriseras, och att den var idealisk som säkert "socker" för diabetiker. Han var ivrig att presentera plantan för något amerikanskt företag som var intresserat och att den var troligt att stevia skulle bli av stor kommersiell betydelse.

Stevias kommersiella potential var redan känd för andra som inte var lika glada. 1913 skrevs i en rapport från ett statligt officiellt laboratorium i Hamburg, Tyskland, att "det erhållna provet är en välkänd planta som för några år sedan oroade sockerproducenterna".

60 år efter att handelskommissionären Brady försökt introducera stevian i USA blev flera företag medvetna om stevians kommersiella värde. Stevian tillsattes flera populära thesorter. Men vid denna tid - mitten av 1980-talet - var starka marknadskrafter igång, speciellt var det stora artificiella sockerindustrier som hotades av uppdykandet av ett naturligt sötningsmedel utan kalorier och som också var säkert för diabetiker att använda - precis som sockerodlare hade blivit oroade över Bertoni´s "originalupptäckt". Så FDA ingrep mot de företag som använde stevia i sina produkter eller som köpte stevia för att sälja den. Och då vägrade FDA att ge stevia GRAS status - vilket alltså skett nu - trots att vetenskapliga studier redan var gjorda i Japan - vilket ignorerades av FDA.

I Japan, det land som är känt för att ha ett mycket gott rykte n d g vetenskapligt know-how, har man utfört ett stort antal vetenskaplig forskning och tester på stevia. Och man fann resultaten säkra beträffande de olika steviaprodukterna, när de användes som sötningsmedel av människor.